Dagen började med ett "hej jag heter Rebecca och jag gillar kaffe" och slutade med en bok om kreativitet. Och en jävligt go "vinst". Sit back, så ska jag berätta!

GDK's egen lilla reklambyrå Kindergarden hade workshop för frivilliga, och jag, Mattan, Malin och Sofie teamade ihop oss och drog dit. I vanlig ordning fick alla lag en brief (ickeinsatta får googla!) och info om företaget, sedan hade vi dryga två timmar på oss att skriva kreativ brief och sätta ihop ett koncept, som sedan skulle pitchas för alla.

 

Och hörrni! Vad roligt det var. Adrenalinet när man känner att man är en riktigt bra idé på spåret, och man bollar tills man liksom kan avsluta varandras meningar, allas ögon lyser och man ba "JA MEN DÄR SATT DEN!" Typ så. Himla bra, det där.

Att sedan få positiv respons på det man gjort är ju alltid ett enormt plus i kanten! Är lite hybrishög nu!

 

 

På lunchen kom vi förresten fram till att det är either brains or looks, varpå Mattan utbrast "men vad är då vi!?" tillsammans med en extremt förtvivlad blick. Svaret kom från tjejerna som dokumenterade Kindergardenworkshopen, vilka konstaterade att "ni blev snygga på korten".

Fan rå.

Idag fanns inga pass på friskis. Synd, tyckte jag och Matilda, och stannade i skolan i stället. I 15 timmar. Det kan man ju göra också, såhär en fredag!

 

Annars satt vi i Maccis mest och gjorde layout till februarinumret av LiNo. Resultatet ser ni nedan. (Tryck på bilden, det är en länk!) Om ni ska läsa något nummer så är det ju det här, eftersom jag gör debut som chefredaktör i det. Ba känn spänningen!

 

framsidan fixade Daniel, och visst blev det braaaa??

Livet alltså, hörrni... Just nu är det väldigt mycket som ska göras; två skarpa projekt i skolan, copy som ska skrivas, Linopressen som ska drivas på och förbättras och träning som ska pressas in där emellan. Dessutom har jag satt igång med körkortet igen. Men det är ju bara så. himla. kul! Har det här lilla problemet att jag är allergisk mot att inte engagera mig och ta mig an saker, och det är så sjukt tråkigt att inte kunna göra saker man vill för att dygnet helt enkelt har för få timmar.

Som att söka till vårt festeri, till exempel. Det hade ju varit fett roligt, MEN det är något man måste (och vill) lägga ner mycket tid på, gissar jag, och jag känner att jag helt enkelt inte har den tiden. Alltså, ångesten! Påminner mig själv att det är halvdumt att gå in i väggen vid levnadsår 19, men det hjälper väl inte riktigt.

 

Nåväl. Februarinumret av Lino kommer ut i veckan och vi röstade fram nya redaktörer idag, vilka jag tror kommer göra ett riktigt bra jobb. Och man kan ju faktiskt inte göra allt här i livet, även om man vill. Darn you, 24-timmarsdygn!